Ja ibland är det ju så fint ute att man bara vill dö.. delvis pga. att man är pollenallergiker.

Kollar för övrigt hockey och äter vindruvor, imorgon vill jag till Norrpan då det kliar efter en öl, bra livemusik och trevligt sällskap.

Ha det fint! x

Den jättefula men samtidigt helt perfekta skjortan kommer från Prio1 och kostade mig 20 riksdaler. Nöjd!

(och hur fint är inte plommonträdet i bakgrunden?!)

Här är lite musik för er som har spotify, KLICK

x

Vill bara visa upp den fins tunikan för 10kr jag hittade på Prio1 i tisdags, den perfekta hatten jag hittade på rean på H&M i Stockholm och min fina och väldigt stora jacka från Kretsboden för 45:- om jag inte minns helt fel. Lövin' it!

Detta är en dag då jag fyller huvudet med The Hives, du borde göra detsamma.

That's all!

xx

Det var dags.

Den kliar som satan men den läker fint.
Tack till Jenny Boström på Stockholm Classic Tattoo, så nöjd!

x

Jag kan inte ens börja att berätta hur otroligt stolt och hur mycket respekt jag har för Tom Gabel. Det har jag alltid haft. Men idag gick han, som första stora musiker, ut med att vara transexuell.

Förutom att detta är jäkligt starkt är det förhoppningsvis även ett startskott för bättre acceptans i inte bara musikvärlden utan även utanför.
Det är starkt att gå ut med något sådant här, det krävs ännu mer styrka att ta all respons. Trots det att de flesta Against Me! fansen tar detta positivt är det många som är väldigt väldigt nedlåtande vilket bara är idiotiskt.
För er som inte vet så är Tom Gabel, nu kallad Laura Jane Grace Gabel, sångare i Florida baserade punkbandet Against Me! och inom punken finns det en massa idiotiska regler och följer man inte dessa kan man bli kickad ur punkscenen och utstå extrema hot.
Det är synd att alla dessa nya "punkare" inte ens vet om vad punk står för. Punk står för acceptans, att man ska ha ett öppet sinne för sexualiteter, bakgrund, etnicitet, etc. att ha en hög moral är, eller i alla fall var, det vikigaste momentet inom punkscenen.
Nu däremot, redan efter en halvtimma hade alla forum på internet fyllts av nedlåtande kommentarer om Tom/Laura. Detta är idiotiskt. Att komma ut med detta, och speciellt att vara först om det, kräver extrem styrka! Och skulle man inte kunnat göra samma sak själv så borde man inte säga någonting negativt om det. Punkt slut.

Vart förlorade vi respekten för varandra?

Jag hoppas att ni alla kan finna detta okej.
Jag är 100% bakom Tom/Lauras beslut. Alla vill vi vara lyckliga och är ett könsbyte det som krävs för att hon ska vara lycklig så får hon göra ett, det är inte upp till oss att döma, enbart stötta.

Förresten, Tom är en mycket vacker man och jag har inga tvivel på att han kommer bli en otroligt vacker kvinna.
Läs mer  här

Transgender Dysphoria Blues - Against Me!

Jag hoppas bara att den rösten inte försvinner allt för mycket!

Stay True! x

Jag vet inte om jag tappade bort mig själv där i ruset av männinskor men jag tror att en människa kom in och en annan gick ut.

Jag har börjat skriva, klottra ned ord, knappa in anteckningar på mobilen.
Sudda.
Radera.

Jocke Berg sjunger om någonting sådant här; Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar vem du var, det har jag glömt för längesen. 
Inte för att någon har försvunnit ur mitt liv, snarare tvärtom, men jag vågar inte riktigt erkänna eller fästa mig vid någonting då varje gång jag gör det försvinner det eller blir raka motsatsen mot vad jag önskar, därför suddar jag. Det ligger någonting osagt mellan mig och karma som jag gärna skulle vilja reda ut.

Jag vet inte vad som har hänt med den starka personen jag var för ett halvår sedan men jag antar att någon drog loss en av byggstenarna runt mitt hjärta och sedan höll ingenting längre.

"Dom små små orden är svåra ord och de hårda orden är enkla ord, jag fick chansen, du gav mig chansen men nu är det för sent"

Då Jocke Berg verkar vara den enda jag vågar anförtro mig åt på riktigt gömmer jag mig i textraderna och gitarrerna och när Kent snart gått om Gaslight på mest spelade listan på Spotify så blir jag lite rädd för hur långt ned i träsket jag egentligen är. (ingenting ont om Kent men jag har en tendens att lyssna på dem när jag tänker för mycket)

Tack Jocke, dina texter är superlim och silvertejp.

x

Ni får ursäkta mig för att jag inte skriver lika ofta längre.
Men det kanske är bättre om jag laddar upp och försöker skriva någonting bättre istället? För att läsa om min dag som nästan alltid ser likadan ut känns lite.. tja, ensidigt, don't you think?

Så nu tänkte jag såhär:

Jag gillar musik. Alla gillar musik. Alla gillar musiken de hatar. Så. Det spelar ingen roll om ni inte lyssnar på de musikgenrer jag lyssnar på, ni kan lyssna på detta om ni är på det utsagda humöret. Alltså:

Är du arg? Lyssna på detta:

Är du arg-ledsen? Lyssna på detta:

Är du ledsen-ledsen? Lyssna på detta:

Är du glad? Lyssna på detta:

Är du pepp? Lyssna på detta:

Är du fest-pepp? Lyssna på detta:

Är du fan-det-är-snart-sommar-och-tjena-vad-jag-vill-ha-sommarlov-och-festivaler-pepp? Lyssna på detta och detta:

“45”

Have you seen my hands, just look at ‘em shake.
And the song just keeps on repeating, drop the needle again.
And I dance with your ghost.  But that ain’t the way…
I can’t move on and I can’t stay the same.
And all my friends say…

“Hey, turn the record over.
Hey, I’ll see you on the flip side.
There you go, turn the key and engine over…
Let her go, let somebody else lay at her feet.”

Have you seen my heart, have you seen how it bleeds?
And the nights are so long, baby, out here in the deep.
The tick, ticking of hours lonely… I hear the alarm.
I used to hear when she would sleep in my arms,
But “Better Sense” says…

 ”Hey, turn the record over.
Hey, I’ll see you on the flip side.
There you go, turn the key and engine over…
Let her go, let somebody else lay at her feet.”

Nu är det dags att knyta sig och som ni kanske märkt om ni varit uppmärksamma så har min lilla pinupa blivit utbytt mot tre andra. Den tredje visas en annan gång, keep your eyes wide shut!

xx

Vad ska man skriva?

Jag vet verkligen inte.

Vad har jag gjort de senaste veckorna?
Jag vet verkligen inte, men hela min kropp är övertagen av endast en känsla. Saknad. Eventuellt längtan om man nu vill kalla det det.

Så vad ska man skriva?

Jag kan fatta mig kort.

Fredag: En folktom spelning med Saturday's Heroes och Nitat på Kulturhuset i Norrköping

Lördag: Ljunkan-dagen med 3 roliga modevisningar trots förkyldning, sparkade ned en scenlampa, förlåt.

Lördag: Skivreleasefest för Saturday's Heroes med billig öl och så mycket varma människor.

Måndag: Valborg och fina dagar i varmt väder med Ellen, Janne Schaffer och de alltid lika mysiga personerna i repan. Gaslights nya fantasktiska låt "45" släpptes och jag älskar den mer än alla vårblommor i världen.

Onsdag: Tog steget och åkte själv till Stockholm, tatuerade mig hos fina Jenny Boström på Stockholm Classic Tattoo och åkte sedan hem igen. Pappa opererade sig. Min katt försvann. Huvudet snurrade som aldrig förr.

Fredag: Spenderade för mycket pengar på krogen och ja.. allt det där som händer när man är full. Försöker sudda minnena.

Söndag: Grannen sade att han sett min kisse sitta på balkongen på nätterna. Jag vill krama honom men han visar sig inte på dagarna och jag skulle verkligen behöva honom just nu då han är den mest sympatiska varelse jag någonsin mött.

Utöver det har det inte hänt någonting speciellt överhuvudtaget.

Eller jo. Men det slingrar jag som en varm halsduk runt hjärtat för nu.

För det behöver jag. Någonting varmt i allt det kalla, allt det oförutsägbara, allt det ovissa, nu när jag känner mig ungefär lika stabil som en plastpåse i vinden.

x